The Sims och barnledigt

Så... jag har alltså gett mig på att spela The Sims. Det var roligt när jag fick designa min karaktär. Men sen... Vad är det för poäng att spela ett spel som är precis lika stressigt och förvirrande som min egna vardag? I Sims kommer jag på att jag måste bada när jag inte gjort det på tre dagar och jag tydligen mår illa av att känna min egen lukt. I Sims äter jag när jag är svältande, och måste varje morgon välja mellan att borsta tänderna eller kissa! Som på riktigt alltså. Tiden räcker inte till allt man måste göra, och bara att laga mat innebär att jag måste sova ca 3 timmar mindre än behövligt. Är det så för alla som spelar Sims, eller är det jag som inte får ihop detta livspussel, och har det i så fall att göra med att jag har de där extra bokstäverna?

Sven har nu skrivit upp Ginos baddagar på veckokalendern, för jag har glömt det några gånger nu. När veckan inte innehåller 5 arbetsdagar blir det lite tokigt!

Idag har jag önskat mig en dag av Johanna-pampering, och att vi skulle gå ut och äta. Sven har suttit vid Star Wars-spelet hela dagen, om som date föreslog han Sibyllagrillen 500m här ifrån. :/ Någonstans känner jag att lyxen i att äta ute är att man inte behöver plocka undan sina egna disk, och att man kan sitta lite avskiljt, inte vid ett långbord med långtradarchaffisar.
Så; jag äter spaghetti med ketchup istället.

I torsdags hade jag och Gino en heldag på stan; vi gick på bio, käkade skräpmat och hängde ut. Väldigt mysigt. Vi såg Happy Feet, och såklart grät jag så att min ena lins skrynklade ihop sig under ögonlocket. ARGH!

Här är Gino med chipmunkarna

Trevlig helg, peeps!